Vilken familj tillhör öring
Även i sötvatten blandas menyn. Den fångas med spinn, fluga, mete och trolling, eller vid pimpelfiske. Insjöoch bäcklevande bestånd har i regel en dräkt med bärnstensfärgad, gul eller brun botten och prickar i olika nyanser av rött, svart och vitt. En öring kan bli runt cm och når knappast kilosvikt. Öringen blir, liksom laxen, lekfärgad och får en brunaktig, guldfärgad eller gråaktig färg, svarta och röda prickar med en ljus rand runtomkring.
Öringens stjärtspole är bred och stjärtfenan rakare i bakkant, medan laxens stjärtspole är smal och stjärtfenan bred med aningen inskuren, svagt V-formad bakkant.
Hur man fångar öring?
Yngelutvandring förekommer också, bland annat på Gotland, där många av de små vattendragen torkar ut och tvingar öringynglen att ta sig ut i Östersjöns brackvatten för att överleva. Lekvandringen till bäckar, åar och större älvar, även till nerströmsliggande vattendrag i sjösystem, sker sommar eller höst. I havet, eller den stora sjön för insjööringen ökar de tillväxttakten ordentligt och kan bli runt 70 cm på tre år.
I havet och i stora sjöar som Vänern är öringen silverblank på sidorna, med mörkgrön, gråblå eller svart rygg. Honan gör en ny lekgrop i grusbädden för varje ny akt. Som smolt drygas menyn ut med småfisk.
Öring – Wikipedia
Dessa är dock sterila. Jämför man med laxen rör sig öringen mycket mer strandnära. Vissa öringar leker flera år på raken, andra hoppar över leken under ett eller ett par år. Men även märlor, räkor, borstmask och andra smådjur är viktiga näringskällor. Men öringen lever mycket mer kustnära, blir inte lika stor som laxen och har andra kännetecken som skiljer den från släktingen lax. Öringen kan alltså både leva permanent i sötvatten och använda havet som uppväxtområde, innan den söker sig tillbaka till födelsevattnet för lek.
Öringen dör inte lika frekvent i samband med leken, som laxen, utan återvänder ofta årligen till sina lekområden under många års tid.
Öringen är spridd över i stort sett hela landet och frodas på många håll. Hanarna utvecklar en stor käkkrok.
En hona kan lägga runt 10 ägg som kläcks på våren. Den bäcklevande varianten, samt öringar som lever i näringsfattiga vatten som små fjälltjärnar, är småvuxna. Själva leken sker i regel från oktober till januari, i vissa vattendrag till och med i februari. Om man drar en rät linje från ögat ner mot munnen når öringens mungipor bakom ögat, medan laxens oftast inte gör det.
Eftersom öringen till stor del är en fisk som lever strand-, eller kustnära, och dessutom lekvandrar till strömmande vattendrag är den populär bland sportfiskare. På odlade fiskar klipps fettfenan ofta bort och ryggfenan har mycket ofta en knäck på ryggfenans framkant efter en svampsjukdom som angriper fisk i odlingar. Öringen är en av Sveriges mest populära sportfiskar.
Här i Sverige har den olika typnamn beroende på var den lever; havsöring, bäcköring och insjööring, men det är i grunden samma art. Jämfört med laxen har den betydligt fler prickar i svart på de silvriga sidorna och en hel del av dem återfinns nedanför sidolinjen. Öringen växer upp i sitt födelsevatten som stirr, innan de efter år vandrar ut som smolt. Maxålder runt 15 år. I små, näringsfattiga vattendrag är insekter ofta basfödan, vilket förklarar att öringen inte blir lika storvuxen som släktingarna i havet eller den stora sjön.
Samtidigt har många lekvattendrag stängts av eller förstörts och utsättningar som "späder ut" det genetiska materialet är ytterligare ett problem. Öringen är en anpassningsbar och spridd fisk, inte bara i Sverige, utan i stora delar av världen. Men öringen klarar också att leka i förvånande små vattendrag och är spridd över hela landet, inklusive kusterna.
Leken kan pågå i veckor. Även öringen har drabbats av vattenkraftsutbyggnaden. Öringsstirr äter insekter, kräftdjur och blötdjur. Eftersom den havslevande öringen till stor del liknar laxen, med silvriga sidor och svarta prickar på sidorna, blandas de ihop ibland. Öringen odlas och släpps ut i våra vatten. Öringen är inte hotad som art, men vissa bestånd är pressade.
En hona kan vara omgiven av flera hanar som vill leka, men huvudsakligen sker leken i par.