Vad betyder ortografisk avkodning
Sådana språk har en djup ortografi. Morfologiskt orienterad forminriktad stavning har som regel att ett morfem alltid stavas lika, oberoende av uttalet. Ibland finns olikheter i ortografin mellan olika länder som har samma språk. Ett exempel är engelskt skriftspråk , där vissa olikheter beror på i vilket land språket skrivs.
I svenskan övergick man till exempel från godt till gott , vilket var ett steg i fonetisk riktning; danskan och norskan har bibehållit stavningen godt. Det kan råda ett tämligen regelbundet förhållande mellan skriftbild och ljudbild men det är inte lika direkt som hos de grunda ortografierna utan ligger på en "djupare" nivå. Grunda ortografier alltså sådana som återspeglar det moderna språket kan vara övervägande fonologiskt baserade ljudorienterad stavning eller övervägande morfematiskt baserade forminriktad stavning.
Många av de skriftspråk som har sitt ursprung i Europa har ett skriftspråk som avspeglar ett äldre talspråk.
Vad innebär läsflyt?
I dem kan en bokstav ofta representera flera olika ljud, ofta beroende på omgivning och likaså kan ett visst ljud ofta stavas på många olika sätt. Svenskans ligger på en medelnivå. Man skriver till exempel tryggt av trygg , fast ordet uttalas som tryckt. Den traditionella stavningen avspeglar också assimilationer , som ofta sker när vissa mer svåruttalade konsonantföljder uttalas.
Vid ortografiska reformer i det förflutna sådana blir numera allt svårare att genomföra har man ofta inte varit tillräckligt medveten om distinktionen.
Ett exempel är d i det svenska ordet djup med rikssvenskt uttal. När så småningom stavningen hade stabiliserats inträffade en stor uttalsförändring i engelska. Traditionell stavning avspeglar ett äldre uttal och medför ofta att skillnaden mellan skriftspråk och talspråk blir stor djup ortografi.
Man kan också med ordet avse relationen, "samspelsmönstret", mellan ett språks grafem skrivtecken och dess fonem "språkljudsenheter" , tryckaccenter och tonaccenter med mera. I svenska kan nämnas böjda ord som grovt , där v alltid assimileras till f och äldst , där d faller bort, och likaså avledda ord som brådska , där d faller bort. I slutet av talet hade boktryckarkonsten kommit till England, och till att börja med var tryckarna oftast utlänningar.
Skriftspråket förändrades inte, fast vokalerna hade ett annat uttal än tidigare. Vid jämförelse med syskonspråkens ortografier ligger den djupare än norskans men grundare än danskans. Ett annat exempel är att h är stumt i nygrekiska och i alla romanska språk utom rumänska. De senare har en hög grad av direkta och regelbundna relationer mellan bokstav och fonem på så sätt att en bokstav alltid tenderar att representera samma ljud och att ett ljud i princip alltid skrivs med samma bokstav.
De språk som har en grund ortografi har en ganska fonologisk ljudnära stavning.
Vad innebär läsflyt? — LukiMat
Ett exempel på detta är finska , som till allra största delen har ett skriftspråk som överensstämmer med språkljuden. Exempel på djupa ortografier är engelskans och franskans. Den engelska stavningen påverkades av fransk normandisk skrift under talet till talet. För de flesta är emellertid grunda ortografier lättare att avkoda, åtminstone till en början.
De sju långa vokalerna som fanns i medelengelska förändrades, så att engelskan hade fått ett annat ljudsystem efter något århundrade av förändringar av uttalet. För varje språk som har en skrift finns regler för hur talspråket ska överföras till skriften, och därför har varje skriftspråk sin egen ortografi. Grunda ortografier har bland andra spanskan och finskan. I finskans ortografi dubbeltecknas till exempel lång vokal , medan så ej är fallet i svenskans ortografi.
Djupa ortografier avspeglar ofta ett äldre talspråk. Ortografi även rättskrivning , till grekiska orthos 'rät, rätt' och graphein 'skriva', handlar om stavning , interpunktion , bruket av versaler och gemener , avstavning och särskrivning.
I detta fall är det forminriktad stavning som gäller. Man skriver till exempel på svenska tryggt av trygg , fast ordet uttalas som tryckt. För engelsk stavning finns också fler förklaringar än uttalsförändringar. Djupa ortografier är det motsatta. Bland fonografiska ljudbaserade skriftspråk, som svenskan tillhör, talar man om "djupa" och "grunda" ortografier.
I engelska i Gamla världen , Australien och Nya Zeeland [ 2 ] skriver man till exempel harbour, labour , medan man i framför allt i USA och Kanada [ 3 ] skriver harbor, labor. Speciellt i sådana språk där uttalet har ändrats mycket, som i franska och engelska, har inte skriftspråket hängt med.