Hur stor är en vanlig gitarr
Francisco Tárrega utvecklade tremolotekniken med sin "Recuerdos de la Alhambra", en teknik som dock redan brukades av bland andra Sor. Det var Tárrega som angav standarden att låta gitarren ligga på vänster knä, och att använda höger hands ringfinger i fingerspelet.
Bassträngarna tillverkas av metallomspunnen silkestråd. Med kolonialismen fick gitarrmusiken afrikanska och indianska influenser. Somliga använde västerhandens tumme till att anslå bastonerna, vilket under tidig romantik noteras po , och vilket var möjligt eftersom halsen var smalare. Gitarrmusiken är historiskt sett utvecklad från lutan. Högerhandens fingrar skapar anslaget och därmed ton- och klangbildningen, och tekniken som används ger tonen en stor del av sin karaktär modus.
Gitarren, som har en lång historia, kan sägas ha fått sin slutliga form runt mitten av talet. Det kan göras nära gitarrhalsen, över resonanshålet, eller närmre stallet, vilket ger olika klangfärg. Tekniken i den handen kan varieras och skapa olika egenskaper hos tonen, till exempel vibrato genom att man snabbt och rytmiskt svänger fingret fram och tillbaka.
Anslaget med de övriga fingrarna kan göras antingen med naglar eller fingertoppen. Till skillnad från senare standard, spelade Sor med övre gitarrkroppen vilande mot ett bord, men det fanns flera andra sätt att hålla gitarren.
Det skrevs flera verk för gitarr under renässansen , men den gitarren hade fyra dubbelsträngar, var stämd g-c-e-a, hade mindre kropp, och krävde därför en annan teknik. Vänsterhandens fingrar mot greppbrädan bestämmer tonhöjden. Medan många instrument endast förekom vid hoven eller kyrkan, fanns gitarren i samtliga samhällsskikt, med såväl kungligheter som handelsmän och resande artister som framförare. Föregångarna hade varit mindre i storlek, haft andra stämningar, dubbelsträngar och färre strängpar, men har gradvis konstruerats med allt större resonanslåda.
Kroppsställningen då man spelar klassisk gitarr är vanligen sittande, med gitarren vilande på vänstra knät och instrumenthalsen vinklad uppåt. Några av de mest kända klassiska stycken som är skrivna för, eller ofta uppförs med, gitarr är Tárregas "Recuerdos de la Alhambra" och "Capricho árabe", " Romance Anónimo ", " Concierto de Aranjuez " gitarrkonsert av Joaquín Rodrigo , Stanley Myers " Cavatina ", och Isaac Albéniz ' "Asturias".
Eftersom lutan ansågs vara arabisk, och Spanien varit under muslimskt herravälde, skapades i stället vihuelan och sedermera gitarren. Innan dess hade den framför allt använts till folkmusik. Vänsterfoten är placerad på en 12—18 cm hög pall.
Omkring var gitarrnormen ett sexsträngat instrument, stämt i e-a-d-g-b-e. Verk som skrivits för luta , framförs ofta med klassisk gitarr. Det uppstår därmed flera avgränsningsproblem. Lutan användes framför allt till att ackompanjera poetisk sång, med profana texter som vanligen handlade om erotisk kärlek.
Några viktiga personer som har främjat bruket av gitarr i den klassiska musiken är Fernando Sor och Fernando Carulli som båda levde och verkade under talet. Genom att snabbt glida med finget över banden kan man skapa portamento och legato. Vidden på övre delen av kroppen är 27—28,5 cm, och vidden på nedre delen 35—37 cm, medan midjan är 23,5—24,5 cm. I länder som Italien och Frankrike gick utvecklingen åt samma håll, emedan lutan inte längre var funktionell.
Förutom klassisk musik, används ofta klassisk gitarr till flamenco och folkmusik. En modern klassisk gitarrs totala längd är cm, med en stränglängd på 65—66 cm. Till skillnad från vanliga gitarrackord, varieras fingerplaceringen vid klassiskt gitarrspel och är ett av de områden där musikern kan uttrycka sin individualitet.
Vilka gitarrtyper finns det?
Det finns alltså större akustiska gitarrer än den klassiska gitarren. Det fanns flera olika knäppinstrument som föregick den moderna klassiska gitarren. Dessa anslag sker underifrån, strängen "plockas".
Sor använde fingertopparna till anslag, medan en annan virtous Dionisio Agaduo använde naglarna. Två varianter av anslag är apoyando och tirando. Det var först under senare halvan av talet, under nationalromantiken , som gitarren började användas mera allmänt i konsertmusiken. Klassisk gitarr , även kallad spansk gitarr eller primgitarr , är en typ av sexsträngad akustisk gitarr , med nylonsträngar som typiskt spelas med fingerspel.
Åtminstone från och med barocken började den fyr- och femsträngade gitarren ersätta lutan, men hade sina kritiker som ansåg den föra oljud och dra till sig vulgära lyssnare och framförare. Vänsterhanden spelar en viktig roll i tonflödet och fingersättningen på greppbrädan är central. Verk från denna tid, från Italien och Spanien, är exempelvis passacaglia , fandango och chaconne , det vill säga dans- och underhållningsmusik.
Segovia växlade mellan fingertopps- och nagelanslag.