Vad är laga kraft
Kepler systematiserade Brahes tabeller och fann att himlakropparna följde vissa mönster. SI-enheten för kraft är newton N , namngiven efter fysikern Isaac Newton. Krafter som verkar på ett objekt kan sålunda representeras med vektorer och adderas med vektoralgebra till en nettokraft. Inom klassisk dynamik är ofta systemets massa konstant under den tid kraften verkar och då förenklas Newtons andra lag till.
Tron på ett absolut rum ledde vetenskapsmännen att söka efter detta i och med fastställandet av ljusets hastighet i Maxwells ekvationer se etern. Denna idealisering passade in i dåtidens naturfilosofiska tro på ett absolut rum och en absolut tid. Aristoteles ansåg att en kraft han använde dock inte detta uttryck behövdes för att hålla en kropp i rörelse. Slutsatsen av Keplers arbeten var att himlakropparna rörde sig i ellipser med solen i ena brännpunkten.
Enligt Newtons andra lag definieras en kraft genom förändringen av ett systems rörelsemängd över tiden:.
Viktiga bidrag rörande kraftbegreppet och tillhörande teorier gavs också av bland annat Euler , Bernoullie [ vem? Under och talen utarbetades olika förfiningar av Newtons teorier, bland annat d'Alemberts princip, Lagranges arbeten och Hamiltons formulering av lagen om minimal verkan - Hamiltons princip. Newton ledde sålunda en revolution genom att hävda att samma principer styr experiment utförda på jorden och himlakropparnas rörelser.
Den potentiella energin kopplas till exempelvis en elektrisk kraft som verkar på en laddning. De tre lagarna är:. Inom den klassiska fysiken förklarar Newtons tre rörelselagar kroppars rörelse under inverkan av krafter och dessa tre lagar kan sägas definiera krafter som verkar på ett system.
Laga kraft lov och förhandsbesked
Den danske astronomen Tycho Brahe utförde noggranna studier på himlakroppar och noterade deras rörelser i tabeller. Newtons arbete under slutet av talet förklarade Keplers lagar, varför olika tunga föremål faller lika fort och mycket annat.
En kraft är en fysikalisk storhet med storlek och riktning. Galileo Galilei utförde experiment för att studera fallande kroppar och tog genom sina studier första steget mot en omvälvning av den förhärskande bilden av hur kroppar påverkas av krafter, bland annat hävdade han att tunga och lätta föremål faller lika fort, något som han enligt en välkänd myt ska ha demonstrerat genom att släppa olika tunga föremål från lutande tornet i Pisa.
Sålunda går Newtons och Aristoteles syn på rörelse stick i stäv mot varandra. Krafter med makroskopisk räckvidd är gravitationen och elektromagnetismen. Vidare hävdade Aristoteles även att olika tunga föremål faller olika fort. Ett absolut inertialsystem finns i egentlig mening inte utan måste väljas. För praktiska ändamål går det i de flesta fall att hitta ett referenssystem som kan tjäna som ett inertialsystem.
I vissa fall är referenssystemet jorden en tillräckligt god approximation av ett inertialsystem och för studier av planetsystemet går det att till exempel välja ett referenssystem som fixeras i avlägsna stjärnor och galaxer. Se vidare Fundamental växelverkan. För första gången gavs en enhetlig teori för kroppars rörelse. Om ett system enbart påverkas av konservativa krafter kan dess totala energi skrivas som summan av den potentiella och den kinetiska energin hos systemet.
Han härledde ur Brahes tabeller Keplers lagar för himlakropparna. Om en icke-konservativ kraft påverkar systemet behöver en term för dess arbete läggas till den totala energin.
Äldre enheter är kilopond och dyn. Med Newtons definition krävs en kraft för att förändra en kropps rörelse. Kraften definieras då som tidsderivatan av rörelsemängden. Elektromagnetismen ger upphov till många av de krafter som förekommer i vardagliga sammanhang, bland annat normalkraft , friktion och ytspänning. En kropp i absolut vakuum och långt från annan materia skulle sålunda bete sig helt olika enligt dessa två förklaringar.
I det brittiska systemet används enheten pound-force. Genom Newtons arbete sammanbands den celesta mekaniken med mer närliggande mekanik lutande plan, fallande kroppar.
Genom dessa senare arbeten gavs mekaniken och kraftbegreppet en konsistent förklaring och kraftfulla metoder för problemlösning och teoribyggande sattes på plats. Kraft är inom fysiken en abstraktion för att förklara och beskriva orsaken till förändringar i ett systems rörelser. Om nettokraften är skild från noll förändras objektets rörelsevektor, det vill säga dess fart eller rörelseriktning eller bådadera.
Enligt modern fysik uppstår krafter genom växelverkan mellan elementarpartiklar. Under sin tid som hovastronom mötte Brahe den matematiskt begåvade Johannes Kepler.